28:e oktober
Det börjar faktiskt kännas på riktigt nu.
Uhu, vad har man gett sig in på?
Äsch, kommer gå strålande!
Hade kanske inte räknat med att månaderna, veckorna och dagarna skulle gå så här snabbt dock.
Men jag menar, om tiden går så här fort här hemma, hur fort kommer tiden då gå down under?
Jag kommer ju komma hem igen innan vi ens lämnat Arlanda.
Typ.
Är fortfarande bekymrad över packningen.
Antagligen kommer jag skjuta upp det till sista kvällen. Eller, nja, näst sista kvällen iallafall. Och en morgon kanske.
Men iallafall. Jag tror det kommer kännas mer harmoniskt alá Sandra, än om jag har packat klart ett gäng dagar innan.
För det är ju jobbigt att vara klar och gå och vänta.
Lite som när jag ska åka någonstans. Jag gör mig hellre klar så pass att jag får jogga ner till bussen. För att vänta på bussen är ju hemskt...
Vänta över huvud taget är väldigt jobbigt. För då gör man ju så väldigt lite.
Undantaget är dock flyg. Man kan aldrig komma för tidigt till en flygplats!
Terapiar lite med mig själv förresten. Har suttit en stooor (svenska mått) spindel på ytterdörren några dagar.
Konfronterade den med att ta en bild, hyffsat close-up. Nu har jag en bild i mobilen som jag kan kika lite på då och då.
Vi börjar där.
Spindeln var för övrigt av en sån sort som har en kropp som en ärta, men typ 4 centimeter lång ben.
Såna ben som skulle kunna peta dig i ögat och du skulle inte riktigt förstå vad det är som händer.
Typ Fröken Silverstedt.
"Såna ben som skulle kunna peta dig i ögat och du skulle inte riktigt förstå vad det är som händer.
Typ Fröken Silverstedt."
HAHAHAH!!