Katastrofmöte. Vad lär vi oss av detta? Eh.
Om detta hade varit ett "riktigt" projekt i jobbvärlden hade vi blivit avskedade. BAM. Typ.
Nu försöker vi resa oss från framstupa sidoläge och dansa igenom kampanjen nästa vecka med ett påtvingat leende på läpparna. Haha. Vi ska minsan fixa det här ändå!
(För att göra ett lång möte kort: Jag och D la upp kampanjens hemsida i fredags och startade ett twitter samt facebook konto för att börja nå ut till folk eftersom det bara är en vecka kvar tills kampanjen ska startas. Vi har varit ganska försiktiga och inte riktigt tagit för oss hittills eftersom vi aldrig har gjort något liknande förut. I fredags sa en av våra lärare att hon hade pratat med A, som sa att han ville att vi skulle ta tjuren vid hornen och köra på, istället för att fega. Vi skulle ha haft ett möte med A i fredags eftermiddag, men han avbokade det. Vi kände pressen av att det bara var en vecka kvar och ville visa att vi faktiskt pushade projektet framåt och jobbar på det, så vi la upp hemsidan på nätet och började twittra ut meddelanden lite smått.
Ikväll blev vi utskällda för att göra detta utan att stämma av med A först. Han sa att så gör man absolut inte och att det är fel fel fel. Typ. Vi förklarade att vi ville driva projektet framåt och att vi försökt boka in mötet med honom, som han har avbokat, och att vi kände press eftersom deadline närmade sig.
Summa summarum: vi fick beröm för vad vi gjort och för att vi varit driftiga, men fick skäll för hur vi gjort det. Nu blir det mycket att göra kommande vecka...)
Fy för denna söndagkväll. Som tur är kom jag hem och fick en god middag serverad och pepp från M.
Imornbitti startar vi tidigt och ser vad vi kan göra för att rädda situationen. Vem sa att detta endast skulle vara en positiv erfarenhet liksom? Man lär av alla erfarenheter va?
Tjipp tjipp!
